.

Krönika: Samarbetsklubbar istället för U21-serier?

I den utmärkta poden Fans Corner Sverige diskuterades det nyligen om problemtiken med U21-serierna för elitlag.
Dessa serier har länge varit ett skämt.
Det blir matcher med träningsmatchkaraktär i en serie varken spelare, tränare, sponsorer, publik, media, vaktmästare eller ens anhöriga i familjen bryr sig om. En alibiserie.

Så har det varit i flera år nu och jag vill av hela mitt hjärta tro att det inte är optimalt för utvecklingen av fotbollsspelare.
Spelare som är på plats 20 i en trupp får spela mot andra elitlags juniorer på hemmaplan och mot för bra motstånd på bortaplan. Typ.
Nu var jag visserligen personen som kunde tända till lika mycket i en b-lagsmatch klockan 10 en söndagsmorgon borta mot BK Jugo, men sannolikt har inte spelare i elitklubbar samma inställning till liknande bakfyllegympa för lönnfeta brevbärare.
De vill, och behöver, spela “riktiga” fotbollsmatcher.

Därför tjusas jag allt mer av de elitklubbar som minskar glappet mellan U19-serier och seniorspel med samarbeten med klubbar i Ettan Södra.
Som Malmö FF och Olympic.
Som HIF och Torn (och Ängelholm).
Som AIK och Vasalund.
Och så vidare. Exemplen har blivit allt fler. Och allt framgångsrikare.

Elitlagen har provat egna experiment. HIF hade ett tag HIF Akademi som valsade runt i division två, men projektet lades ner av olika skäl.
Jag ogillar egentligen instinktivt det där och sneglar därför på handbollens värld. Där har man hittat en modell för utveckling av spelare med att ha B-laget i en egen förening division ett och två. Att nyttja helt andra föreningar, på andra orter, funkar inte lika bra. Det är två olika idrotter med olika förutsättningar och ska inte jämföras för hårt mot varandra.
Problematiken, ur ett sportsligt perspektiv, är att en “riktig” klubb ena omgången kan möta ett farmarlag med bara juniorer i utvecklingslaget, nästa dag A-lagsstjärnor som “värmer upp” med spel i B-laget – ungefär som i ett U21-lag.
Sportsligt optimalt? Nja.
Bäst för utvecklingen av (handbolls)spelare? Definitivt.

Ju mer jag ser av samarbetet mellan ett lag i Allsvenskan och en klubb i Ettan funderar jag på om det inte hade kunnat vara ett alternativ att skrota alibiverksamheten med U21-serierna. Och istället skapa bättre, smidigare och effektivare lösningar för att kunna samarbeta med föreningar i exempelvis Ettan. Eller tvåan. Eller trean. Man kanske rentav skulle premiera det? Göra det till en framgångsmall – om konceptet skulle fungera i praktiken?
Det håller kanske inte klubbar som hamnar utanför den sfären med om. Klubbar som har sin egen trupp och vill besanna den svenska fotbollsdrömmen att nå eliten på egen hand.
Men hey. Livet är inte rättvist. Bara stadigt djävligare och svårare.
Men hellre det än “HIF 2” och “MFF B” i seriespel.

Min poäng är följande:
Jag skulle tycka att det vore intressant, inte nödvändigtvis optimalt eller ens rätt, att göra det ännu enklare för ett elitklubb (Allsvenskan och Superettan) att ha samarbetsavtal med klubbar i exempelvis Ettan. Möjligheten skulle kunna finnas för fler att träna och/eller spela i två föreningar. I hockeyn kan man flytta runt fullständigt hur som helst, mer eller mindre. Få klagar.
Match med Kristianstad IK på söndagen – och Rögle på onsdagen – och Kristianstad igen på fredagen? Idag problem. Åk mer skridsko och in med puckarna framför mål – och ta chansen att visa upp dig (och utvecklas).

Utan en U21-serie (ersätt den med träningsmatcher?) har elitlagen dels U19-serierna att nyttja, men också Ettan. Jag kan se att spelare i alla åldrar kan gynnas av det.
Och framför allt kan jag se att svensk fotboll gynnas av det. Däri ligger hela poängen.
Elitlagen kan behålla och utveckla fler egna spelare inom den egna organisationen.
De semiprofessionella klubbarna, de flesta i dessa sammanhang idag ser sig som språngbrädor till eliten, får fler verktyg att jobba med och skapar en bättre träningsmiljö.
Spelarna får fler alternativ, bättre matcher och – misstänker jag – större utvecklingspotential.

Samarbeten sker redan idag på just detta sätt.
Men det går att skruva upp flera snäpp. Om man vill.
MFF beskriver sitt samarbete med BK Olympic:
“Ambitionen är att skapa en vardag där spelare och ledare ges bästa möjliga förberedelser för att ta klivet till elitnivå och uppnå sin fulla potential.”
Just det är grejen.
Potentialen.
Den tror jag finns i ett utökat samarbete med riktiga klubbar som spelar riktiga matcher. Inte i U21-matcher för tomma läktare som ingen vill spela.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close